Om gudstjänsten

Varför vi gör vad vi gör? Några tankar om gudstjänsten och tillbedjan.

Den person som besöker olika kyrkor kommer troligtvis att erfara lika många gudstjänstformer som det finns kyrkor. Även inom samma samfund kan det finnas en mängd olika gudstjänstupplevelser. Vissa gudstjänster är så formella, traditionella och utomvärldsliga att de verkar hopplöst irrelevanta för den som lever i vårt århundrade. Andra gudstjänster är så informella, nutida och inomvärldsliga att det är nästan omöjligt att skilja dem från underhållning. Här följer en beskrivning av en gudstjänstform. Det är inte vår mening att kritisera andra, men vi vill gärna förklara varför vi tillber som vi gör.

Ledmotiv

Gudscentrerad. När man köper en present till någon så måste man bestämma till vem det är man köper presenten. Är det till dig själv eller till den som fyller år? Eller är presenten till för dem som tittar på när den öppnas? På samma sätt måste vi avgöra vem gudstjänsten är till för. Är den till för en själv, de andra gudstjänstbesökarna, eller Gud? På denna punkt talar bibeln i klartext: “Gud skall du tillbe” (Uppenbarelseboken 19:10). Gudstjänsten är till för Gud – den kungör hans värdighet. Vi träder in i Guds närvaro för att erkänna vem han är och att därmed förhärliga honom.

Biblisk. Eftersom vår gudstjänst är för Gud, så är inte vår första fråga: “Vad vill vi göra i gudstjänsten”? Frågan är inte heller: “Vad vill andra göra”? Istället bör vi fråga: “Vad vill Gud att vi ska göra i gudstjänsten”? Vi måste bli instruerade från Bibeln där Gud visar oss till rätta genom uttryckliga bud eller genom goda exempel hur vi ska tillbe Honom. I Bibeln finner vi att Gud tar emot dessa uttryck av tillbedjan: Sång, bön, skriftläsning, predikan, nattvard och dop, etc.

Historisk. Med historisk gudstjänst menar vi inte gammalmodig, egendomlig eller traditionell för traditionens skull. Vi menar däremot att vi inte försöker återuppfinna en gudstjänst som om vi vore de första kristna att tillbedja. Istället försöker vi lära oss av kyrkan genom tiderna såsom hon har försökt frambära en gudscentrerad, biblisk tillbedjan.

Vördnadsfull och glädjefull. När vi tillber den sanne majestätiske Guden, måste vi komma med vördnad: “tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld” (Hebreerbrevet 12:29). Vördnadsfull tillbedjan betyder inte dyster och tråkig tillbedjan, för Gud vill också att vi ska komma med glädje: “Tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom med jubelrop!” (Psaltaren 100:2).

Medlad. Vi som är syndfulla skapade varelser kan inte omedelbart närma oss vår helige Skapare. Vi måste komma genom en medlare som kan representera oss inför Gud och göra oss godtagbara inför Gud. Den som gör detta är inte en mänsklig präst, utan Jesus Kristus som har avtjänat straffet för våra synder och öppnat vägen till Gud. Genom Kristus kan vi frimodigt närma oss Gud och veta att vår tillbedjan kommer att behaga Honom. “Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla” (1 Timoteusbrevet 2:5-6).

Andlig. I oss själva kan vi inte frambära den rätta sortens tillbedjan eller göra det på rätt sätt. Det är den helige Ande som skapar och stärker vår tillbedjan. Genom hans tjänst i oss och bland oss, gläder vi oss åt att tillbedja Gud. “Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning” (Johannesevangeliet 4:24).

Gemensam. Vare sig vi tänker på den gammaltestamentliga kyrkans gudstjänst, den nytestamentliga kyrkans gudstjänst eller gudstjänsten som firas i himlen, så är det en gudstjänst för Guds församlade folk. Det är rätt att tillbedja Gud individuellt och enskilt, samt att i den offentliga gudstjänsten relatera personligt till Gud, men den ädlaste och högsta formen av tillbedjan är den gemensamma gudstjänsten. Gud kallar oss individuellt till sig själv, men han kallar oss också som individer in i en gemenskap som existerar för att lovprisa honom.

Evangelistisk. Vi förväntar oss inte att alla som kommer på våra gudstjänster är troende. Vi välkomnar dem som inte är kristna och de som söker en relation till Gud. Även om vi inte formar vår gudstjänst enligt deras behov, så tror vi att de kan erfara den levande Gudens närvaro och hitta frälsningens väg i vår gudstjänst. Aposteln Paulus förväntade sig att otroende skulle komma till den gudstjänstfirande församlingen, ja, till och med komma för att tillbe Gud sägande: “Hos er finns verkligen Gud” (1 Korintierbrevet 15:25).

Uppbyggande. Tillbedjan frambärs till Gud av troende, men det betyder inte att “de inte kan få ut något av det.” Sann tillbedjan ärar inte bara ofrånkomligen Gud, utan mättar också själen. Mer och mer kommer Kristna att uppleva att den offentliga, gemensamma gudstjänsten inte bara är det viktigaste, utan också det angenämaste och mest uppfyllande de kan göra. För i gudstjänsten utgjuter Gud välsignelser som är överflödande, påtagliga, bestående och djupt tillfredsställande.

Tillbedjan

Föregående ledmotiv vägleder vår tillbedjan. Gudstjänsten bör vara enkel. Vi sätter inte ihop gudstjänstens delar på måfå utan det finns en röd tråd från början till slut. Samtidigt finns det utrymme för variation i det gudstjänstinnehåll som Bibeln godkänner, för den ordning vi tilldelar materialet och den tid vi avsätter för en del. Här följer en översikt för en typisk gudstjänst:

Gudstjänstförberedelse. Ett preludium eller en tyst stund ger oss en möjlighet att samlas i gudstjänstlokalen och förbereda oss själva för mötet med Gud. Syftet med gudstjänst-förberedelsen är att stänga ute världens bekymmer och nöjen som kväver ordets framgång i våra hjärtan. På så sätt blir vi redo att fullt och entusiastiskt tillbe Herren. Om församlingen behöver meddelas någon särskild information, sker detta i korthet efter välkomstorden eller i slutet av gudstjänsten.

Närma sig Gud. Gudstjänsten börjar formellt med en uppmaning till tillbedjan, följt av lovprisning till Gud i form av sång och bön. Sedan vi prisat Gud, bekänner vi vår synd och mottager försäkran om syndernas förlåtelse i Kristus. Det kan också förekomma inslag av trosbekännelse.

Höra Guds ord. Även om vi värderar varje inslag i den gemensamma gudstjänsten, tror vi att bibelläsningen och predikan är gudstjänstens centrum. Vi lyssnar till läsningen av Bibeln som Guds inspirerade och tillförlitliga ord. Predikan är förkunnelsen av Guds ord genom någon som, fastän han är en svag och felbar syndare, är kallad av Gud att förklara och tillämpa Guds ord till en viss församling i en viss tid. När ordet predikas förväntar vi oss höra den gode Herdens röst som kallar sina lamm till efterföljelse. “Guds Ande gör läsningen, men i synnerhet predikan av ordet, till ett verksamt medel för syndares övertygelse och omvändelse, samt uppbyggelse i helighet och tröst, genom tro, till frälsning” (Lilla Westminsterkatekesen, fråga 89).

Nådens gensvar. Den sista delen av gudstjänsten är vårt gensvar till Guds nåd som uträckts i ordets tjänst. En del i detta är Herrens måltid då vi äter och dricker till åminnelse av Kristi död för vår frälsning och våra själars näring i Kristus och hans många välgärningar. Vidare sjunger vi nu i tacksamhet för det Kristus förvärvat åt oss. Gudstjänstens sista del innehåller också en förbönsstund för Kristi världsvida kyrka, överheten, förföljda kristna, helgelse, den lokala kyrkan, etc. Gudstjänsten avslutas med en välsignelse där den Gud vi tillbett än en gång försäkrar oss om sin goda vilja mot oss och skänker oss sin rika välsignelse i Kristus.

Kom, låt oss falla ner och tillbe,
knäböja inför Herren, vår skapare,
ty han är vår Gud
och vi hans folk,
fåren i hans hjord.
– Ps 95:6-7