Ekumenik

Jag är uppväxt i Skellefteå, inte riktigt i norra Norrland, men väl långt från Tranås. Sedan 2005 tjänar jag som pastor i Immanuelskyrkan, Tranås. Vi håller till i före detta Metodistkyrkans lokaler. Medlemmarna i församlingen kommer från Nederländerna, USA, Polen, Ungern och givetvis Sverige. Vi är glada för denna mångfald, liksom det är gott att det i gemenskapen finns både unga och gamla.

Under min pastorsutbildning, främst i USA men även Linköping, Göteborg och Uppsala, kom jag att bli övertygad om den kyrko- och fromhetstradition som kallas för den reformerade kyrkan. Det innebär att kyrkan i varje tid strävar att forma sig utifrån Guds ord.

Min vision för Immanuelskyrkan är därför först och främst att vi ska dricka djupt ur den bibliska källan såsom den har förståtts av kyrkans bästa lärare. Förhoppningsvis är vi inte barn av vår tid utan barn av fädernas kyrka. En av styrkorna vi har som Guds församling är att kunna dra nytta av föregående generationers kristusföljare och inte behöva uppfinna hjulet på nytt.

En sann ekumenik är viktig för mig. Det finns ett centrum och en utkant i den kristna tron lära. Detta är ett användbart synsätt när vi talar om det gemensamma i kyrkorna. Frågor i utkanten, som till exempel vem dopet tillhör och hur församlingen styrs, är viktiga men olika uppfattningar leder inte till att gemenskapen bryts. Det centrum i tron som är nödvändigt är den Apostoliska trosbekännelsen där den kristna lärans huvudpunkter i alla tider har sammanfattats. När de evangeliska sanningar som vi håller kära återupptäcktes under reformationstiden användes denna bekännelse flitigt för att undervisa det svältfödda gudsfolket. Jag tänker att det fortfarande är en god utgångspunkt för den egna församlingen och för kyrkligt samarbete.

Överlämning av Metodistkyrkan till ImmanuelskyrkanI detta centrum finns en kärnpunkt som är Guds evangelium, vilket av någon har kallats för kyrkans bäst bevarade hemlighet. Vore det inte fantastiskt om vi gemensamt kunde tydliggöra de goda nyheterna och låta dem genomsyra gudstjänst, gemenskap och evangelisation? Evangelium är, som en katekes uttrycker det, att Gud utan min förtjänst skänker mig ”Jesus Kristi fullkomliga gottgörelse, som om jag aldrig begått eller hade en synd och själv fullgjort lydnaden som Kristus åstadkommit för mig”.

Vidare anser jag, i linje med kyrkohistorien, att vi bör hörsamma den bibliska uppmaningen till tro, hopp och kärlek när Guds kyrka ska fortsätta reformeras enligt Guds ord. Tron läggs ut i den ovan nämna bekännelsen, hoppet omfattas i Herrens bön och kärleken sammanfattas i de tio budorden. Tänk vilken rikedom och styrka vi kristna har när vi växer genom dessa medel!

Jag är tacksam för och uppskattar gemenskapen över samfundsgränserna. Det ärar vår Herre och Gud när vi fortsätter kämpa i bön, lyssna till varandra och tala till och om varandra med respekt.

Soli deo gloria – Till Guds ära allena!

David Bergmark